hic et nunc - här och nu

25 januari Tusentals demonstranter runt om i Egypten kräver att president Mubarak avgår. Sammanlagt dödas tre personer under dagen, en polis i Kairo och två demonstranter i Suez.

26 januari Regimen utfärdar ett demonstrationsförbud men trots detta fortsätter demonstrationerna runtom i landet. Över 860 demonstranter grips och minst tre personer till dödas.

27 januari Protesterna blir allt intensivare och det demonstreras bland annat i Suez och Ismailia. Fler dödsfall rapporteras och USA och EU uppmanar båda parter till besinning.

28 januari Internet stängs ner vilket gör att invånarna förlorar en stor kontakt med omvärlden. Fler och fler demonstranter samlas på gatorna runtom i landet, där de möts av tårgas och vattenkanoner. Mohammed ElBaradei åker till Egypten där han omedelbart hamnar i husarrest. Regeringsbyggnader står i brand.

Samtidigt som nattligt utegångsförbud utlyses sätts miltärer med stridsvagnar in för att stödja polisen. Framåt kvällen tar armén över och låter polisen lämna gatorna. Inget dödligt våld mot demonstranterna sker.

I ett TV-inslag träder Mubarak fram och menar att han själv tänker sitta kvar men sparka sin regering och bilda en ny. Mubarak säger också att han vill säkra Egyptens framtid.

29 januari Barack Obama kommenterar händelserna och försvarar rätten till fredliga demonstrationer. Obama menar även att det är det egyptiska folket som avgör Egyptens framtid och uppmanar båda parter att inte använda sig av våld.

Det faktum att Mubarak börjat tala om att bilda en ny regering möts av protester. Tusentals människor kräver att presidenten ska avgå. Att Mubarak utnämner genralen Omar Suleiman till vicepresident tolkas som att Mubarak börjar förbereda en reträtt, samt att militären får större inflytande.

30 januari Ännu ett utegångsförbud har trotsats under natten. Allt fler uppgifter tyder på att delar av landets toppskikt ger sig av.

Uppgifter kommer om att landets toppskikt börjar ge sig av, både inom landet och utomlands. Utegångsförbudet gäller fortfarande men trotsas av demonstranter. Militären rullar in i en av Egyptens största turistorter, Sharm el-Sheikh, och det förekommer plundringar både där och i Hurghada, en annan populär turistort. Omvärlden rekommenderar sina medborgare att inte resa till Egypten.

Personligen tror jag att rädslan hos folket har försvunnit och de kommer att fortsätta strida tills landet har förändrats. Egypten kommer aldrig mer bli vad det har varit, det är en sak som är säker.

Information hittad här!

 
Ska försöka bli lite bättre på det här med bilder i bloggen. Jag får endast använda mig av bilder jag själv tagit, och därför kommer här två bilder från semestern i Egypten för ett par år sedan!

Det finns många olika typer av busschaufförer. Sura, glada, trevliga, mindre trevliga, roliga och bittra. Bara för att nämna några. Busschauffören stöter man ju dock oftast bara på i ett par sekunder, de andra resenärerna däremot - de ska man dras med en hel bussresa. Ibland trevligt, kanske till och med underhållande, och ibland mindre...trevligt. Jag skulle vilja kalla mig själv en relativt erfaren bussåkare nu efter snart tre år på gymnasiet och jag har konstaterat att det finns en hel del olika sorts resenärer.

"Jag glömde hörlurarna hemma"-resenären. Alla stöter på den här typen av resenär då och då, oftast på stadsbussarna. Lilla mobilen är fullproppad av ny musik och det ska man givetvis dela med sig av. Till alla. Hörlurar är oftast inte att tänka på men om de mot förmodan är med så är volymknappen på högsta volym så att musiken ändå letar sig ut till oss andra. Om vi vill lyssna på musik tar vi med oss en egen iPod och egna hörlurar. Hörlurar på. Volym ner. Tack.

"Usch vad dyrt det här är"-resenären. De här människorna är oftast över 65 år, kanske till och med över 75. Direkt efter busschauffören meddelat resans pris hörs antingen 1. Lite muttrande innan slantarna till slut tas fram, eller 2. Ett högt och tydligt "Herregud vad dyrt. Såhär dyrt var det inte på min tid". Okej, bussarna är kanske lite dyra ibland men vadå, ta bilen istället då. Eller gå, för all del. Klaga hjälper i alla fall inte.

Snackisarna. Det här är, oftast, en väldigt glad människa. Om man hamnar bredvid en sådan blir det inte tyst. Någonsin. Munnen går konstant om allt man kan tänkas prata om med en främmande människa (förvånansvärt mycket faktiskt... Man skulle ju kunna tänka sig att sjukdomar och galna släktingar är ganska privat, men icke.).

Tysta små möss. Om man hamnar bredvid den här resenären så får man en lugn och fridfull resa. Kan tänka mig att många "lilla landet lagom"-svenskar uppskattar det, som är lite folkskygga och helst inte pratar med någon utanför familjen och närmsta vänskapskretsen.

"Jag vill inte sitta bredvid dig"-resenären. Den här personen tror jag att nästan alla har råkat ut för. Otrevlig typ. Personen ifråga sätter sig på det yttre sätet i en nästan smockfull buss och flyttar inte in när nya passagerare hoppar på. Ibland känns det lite som att de hellre vill att den åttioåriga tanten får stå upp och sedan ramla när busschauffören gör en underbart hastig inbromsning, varpå hon bryter lårbenshalsen, istället för att helt enkelt flytta in ett snäpp. Jag gillar även de ljudliga suckarna och den nonchalanta blicken man får när man frågar om man kanske, mot all förmodan, skulle kunna få sitta där.

Mobilprataren. Okej att man pratar i mobil på bussen, det har jag absolut ingenting emot. Men att man pratar så högt att alla hör det, inklusive passagerarna i bilen som kör om, är väl halvkul. Vi andra har inget större intresse av hur många flaskor du behövde dricka i helgen innan du spydde i en buske, hur många liktorn din gammelfarfar har eller vad ditt senaste klamydiatest visade. Okej? Tack, då säger vi så.

"Jag ska hoppa av om tjugo minuter så jag ställer mig upp redan nu"-resenären. Den här personen är ofta, men definitivt inte alltid, äldre. Ungefär i stil med "Usch vad dyrt det här är"-resenären. När det är 4-5 kilometer kvar till hållplatsen trycks det först (hårt!!) tre gånger på stoppknappen, för att försäkra sig om att busschauffören har uppmärksammat stoppet och att bussen verkligen kommer att stanna. Därefter ställer sig resenären upp och går mot utgången för att vara beredd på att hoppa av. Det är ju faktiskt ganska stor risk att man inte hinner hoppa av...

Sjusovaren. Det finns två olika sorter av den här resenärtypen. Det finns den som sover djupt och dessutom sitter på yttersta platsen så att ingen annan kan sätta sig bredvid. Väldigt irriterande typ. Ungefär som "Jag vill inte sitta bredvid dig"-resenären. Och sen finns det kategorin som jag själv hamnar under - den som visserligen också sover, men åtminstone sätter sig längst in. Om man råkar bli väckt får man antingen en chock (ganska underhållande att se) eller blir man väldigt grinig (jag).

Så. Fördomar mot bussresenärer skulle man väl kunna kalla det. Och ja, jag är medveten om att jag i stort sett endast tagit upp de mest negativa bilderna av bussresenärer. Det finns trevliga också. Men det blir ju så mycket roligare såhär, eller hur? Vilket samhällsproblem va, otrevliga bussresenärer. Det blir inte mycket viktigare än såhär.

Idag hade vi vår första religionlektion i skolan vilket ledde oss in på en del stora frågor. Vad är religion? Varför blir man religiös? Vad är meningen med livet? Jag tycker att detta är frågor som är aktuella i allra högsta grad då fler och fler går ur svenska kyrkan, och religionen och kyrkan tar allt mindre plats i samhället jämför med för bara 50 år sedan. Så, varför blir man religiös då? Det finns väl inget självklart svar på den här frågan men vi tog upp en del förslag på dagens lektion.

För det första så kan det vara en trygghet att tro på högre makter, till exempel en gud. Man kanske förlitar sig på sin tro och sin gud, och antar att gud hjälper i svåra situationer. Ett annat förslag var att någon måste ju ha skapat allting och gick in på bibelns historier. Den tanken förutsätter ju att man bortser från den naturvetenskapliga teorin, eller kanske kombinerar de båda - vad vet jag. Någon menade att vi människor tenderar att bli religiösa när vi varit med om en nära döden-upplevelse, men överlever. Kanske tror man då att det faktiskt finns någon som vakar äver en och hjälper till när vi hamnar i knipa. Ett sista förslag var att man helt enkelt hade fötts i en familj som var religiös, och att man då automatiskt blev det själv.

Personligen tror jag att människor blir religiösa av väldigt många olika anledningar. En del ser en gud som en trygghet att förlita sig på när livet känns tungt, någon annan har överlevt en bilolycka och tror att det finns någon som vakar över en. Att säga att gud inte finns är precis samma sak som att säga att gud finns. Vi vet inte, vi har faktiskt ingen aning, om det finns en gud eller inte. Jag tror att om du tror på gud så finns gud för dig, och om du inte tror så finns gud inte för just dig.

Jag tycker att detta är dels ett aktuellt, dels ett intressant ämne även om jag själv kanske inte tror på någon gud. Eller kanske just därför?!

Efter ett välbehövt jullov är bloggen nu tillbaka! Tänkte börja året med en liten, om än något försenad, årskrönika över vad som hänt under året som gått.

2010 började kallt, och slutade på precis samma vis. SJ stod i stort sett helt stilla mer än en gång under året, och bussförbindelserna var inte heller de bästa. Med tanke på att det här inte är de första vintrarna i Sveriges historia så kanske de borde fundera på mer hållbara lösningar när det kommer till vintertrafiken.

Två svenska militärer och deras tolk dödades i Afghanistan. Senare under året omkom ännu en svensk soldat, och debatten om afghanistan är större än någonsin. Regeringen, socialdemokraterna och miljöpartiet enas om att de svenska stridande trupperna blir kvar som längst till 2014.

Nästan exakt 25 år efter mordet på Olof Palme togs nu preskriptionstiden för grova brott bort. Detta betyder att Olof Palme-utredningen fortfarande är öppen, om vi någonsin får svar på vilka som egentligen var inblandade återstår alltså att se.

Hela poliskåren skakades om rejält när en koppleri/prostitutionshärva uppdagades och det visade sig att en av de huvudmisstänkta var en av polisens främsta jämställdhetsförespråkare. Få gånger har väl uttrycket skenet bedrar varit så passande?

I våras stod i stort sett hela flygtrafiken i Europa stilla på grund av vulkanen Eyjafjallajökull på Island. Vulkanen gjorde nämligen att stora askmoln bildades, som flygplanen inte kunde flyga i. Tusentals turister fastnade på olika turistorter och istället för en kort och bekväm flygtur hem, väntade för många en lång och obekväm busstur hem genom stora delar av Europa. Om ens det.

Saab automobile räddades från konkurs och såldes till holländska Spyker cars.

En kraftig jordbävning i Santiago, Chile, gjorde att städer förflyttades flera meter och hundratals människor dog.

Jordbävningen i Haiti mätte 7,0 på Rictherskalan, och var en av de allvarligaste naturkatastroferna i modern tid. Tusentals människor begravdes under hus och byggnader, och ingenting fungerade. Vatten, mat och sjukvård kom inte fram till de behövande och cirka 200 000 människor dog under jordbävningen. Haiti är fortfarande i stort behov av hjälp med uppbyggning av ett nytt, fungerande samhälle där människorna kan bo i hus istället för tält, sova i sängar istället för på marken och äta flera gånger varje dag istället för en, eller kanske ingen alls. Långstiktiga förändringar istället för kortsiktiga lösningar är det som måste eftersträvas.

Obamaadministrationen fick igenom en av sina största frågor, amerikanska sjukreformen. Det huvudsakliga målet med reformen är att de som idag saknar sjukförsäkring helt ska få någon form av skyddsnät.

Det polska regeringsplanet kraschade och samtliga omkom. En stor del av statsledningen gick bort, bland annat landets president.

Irland, Portugal och framför allt Grekland drabbas hårt av den ekonomiska krisen. Grekland försökte lösa det hela med höjd pensionsålder och lägre löner, vilket såklart ledde till stora demonstrationer och protester från folket. Andra EU-länder som ännu inte infört euron blev mer och mer skeptiska till valutan.

Kungafamiljen blev uppmärksammade i media av flera anledningar under året. Prinsessan Madeleine bröt förlovningen med Jonas Bergström efter otrohetsskandaler. Några månader senare uppdagades kungens påstådda kvinnoaffärer i en bok. Pressarna gick varma, medan kungen ville vända blad och se framåt. Mellan dessa två missöden hade vi bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Medier från hela världen bevakade det hela, och över 2000 journalister fanns på plats. En halv miljon människor fanns runt slottet för att titta på brudparet, medan 3 miljoner svenskar såg det på TV. Oavsett om man är för eller emot monarkin så tror jag att vi kan vara överens om att det var ett väldigt vackert bröllop, som ju uppenbarligen engagerade en stor del av det svenska folket. För att citera herr Westling: "Störst av allt är kärleken".

Om riksdagsvalet i vanliga fall får mycket uppmärksamhet är det ingenting i jämförelse med under 2010. Resultatet av valet blev att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan 1914 och Sverigedemokraterna kom slutligen in i riksdagen. Alliansen har inte egen majoritet i riksdagen, vilket ju kan betyda att det så småningom kan bli ett nytt val. Efter valet gick de rödgröna skilda vägar och Mona Sahlin berättade att hon ska avgå, vilket gjorde att Socialdemokraterna måste påbörja letandet efter en ny partiledare. Ett letande som just nu är i full gång!

2010 kantades av många naturkatastrofer, bland annat den värsta miljökatastrofen i Ungerns historia då en damm med giftslam brast och rann ut i flodsystemet där den nådde Donau. Ryssland drabbades av stora skogsbränder och röken kunde till och med anas i Sverige. Ett monsunregn i Pakistan skapade kaos och miljontals människor drabbades av de värsta översvämningar i landets historia. BPs läckande oljekälla gav upphov till en katastrof, för både djur och natur. Ständigt misslyckade försök att täta läckan gjorde att många djur drabbades mycket och länge.

Webbsiten Wikileaks publicerade hemliga dokument om bland annat USAs krig i Afhganistan och Irak. Julian Assange, som ligger bakom Wikileaks, anmäldes snart för våldtäkt och häktades i sin frånvaro. Åklagarbeslutet drogs tillbaka, men togs snart upp igen. Assange nekade till brott och greps i London. Assanges advokat gjorde ett uttalande om att Assange skulle vara oskyldig till brottet, och att åtalet är politiskt motiverat. Oavsett om Assange är skyldig eller ej så har han gjort klart för världens regeringar och säkerhetsorganisationer att de behöver förbättra säkerheten markant om de inte vill få sina hemliga dokument publicerade på internet.

Frankrike utvisade tusentals romer, vilket gjorde att EU-kommissionen beslutade att inleda en process mot landet. Frankrike fick kraftig kritik från många länder och debatten om romer fick nytt liv i bland annat Sverige, där det diskuterades hur romerna egentligen behandlas.

Röda korsets kommunikationsdirektör ställdes inför rätta och dömdes till fem års fängelse för grovt bedrägeri och förskingring av insamlade medel. Detta gjorde att många blev skeptiska (med all rätt!) till att skänka pengar till både Röda Korset och andra liknande organisationer. Det här ska handla om att hjälpa människor som har det svårare än vi någonsin kan föreställa oss, och så sitter det människor och tjänar stora pengar på det hela. Känns lite äckligt faktiskt.

Året avslutades på ett väldigt tråkigt sätt. För första gången slog en självmordsbombare till i Sverige. Fredrik Reinfeldt kommenterar händelsen på följande vis: "Med en veckas perspektiv så ska vi vara klara över vad som händer när en självmordbombare kliver in i det svenska folkhemmet. Det han utmanar är allt det som jag ville bekskriva Sverige med: öppenheten, friheten, mångfalden."

Media talade om en folkhemschock och en dröm som försvann. Men kanske gick drömmen i bitar för länge sen? Vi kan inte längre leva i en bubbla som säger "det där händer alla andra, men inte oss". Det här blev ett hårt uppvaknande för Sverige, men vi måste förstå att även vi är en del av världen. Det där som händer alla andra kan hända oss också, vilket var just vad det gjorde.