hic et nunc - här och nu

IKEA. IKEA. IKEA. Ungefär så har löpsedlarna sett ut de senaste dagarna. Uppdrag Granskning har granskat Ikea och grundaren, Ingvar Kamprad. Resultatet av granskningen visar att Inter Ikea styrs av stiftelsen Interago, som i sin tur styrs av Kamprad och hans tre söner. Stiftelsen finns i Liechtenstein och Kamprads hittills dolda förmögenhet uppskattas till 100 miljarder kronor. Pengarna kommer från varuhusens intäkter, där tre procent av allt som säljs hamnar hos stiftelsen.

Huruvida det Kamprad gjort är fel eller inte har diskuterats vilt de senaste dagarna. I media, på skolan och på busshållsplatsen, bara för att nämna ett par ställen där jag själv stött på diskussionen. Många verkar vara av åsikten att Kamprad ändå är Kamprad. Grundaren av Ikea. Mannen som satte Sverige på kartan när det kommer till möbler och inredning. Han har gjort så mycket för Sverige, varför klaga på honom? Ingvar Kamprad, och Ikea, är djupt rotade i svenska folkets hjärtan. Det visar alla mail som Uppdrag Granskning fått efter programmet, om hur vidrigt det är av dem att ta upp detta nu när herr Kamprad börjar bli till åren, för att inte tala om allt han gjort för vårt land. Som sagt, Ingvar Kamprad finns i de svenska hjärtanen, oavsett om han har 100 miljarder i Liechtenstein eller inte.

Faktum är att Kamprad faktiskt inte har gjort något fel. Åtminstone inget olagligt. Om det däremot är moraliskt fel kan diskuteras, vilket det också görs. Jag kan tycka att om detta är helt lagligt så är det inte Kamprad som har gjort fel, det är systemet som är lite galet. En del människor klagar på honom och menar att det är vidrigt gjort, rent moraliskt. Den åsikten kan jag helt och hållet förstå. De som däremot menar att om det handlade om en mindre summa pengar så hade det varit mer okej, förstår jag inte alls. Varför skulle det vara mer okej om det handlade om 5 miljarder istället för 100? Vad är det som bestämmer vilken summa som är okej, och vilken som inte är det? Nej, antingen tycker man att det är okej eller tycker man inte det.

Blame the system, not the Kamprad!

Ett litet vitt snötäcke la sig över Skåne i fredags och vips så var bussförbindelsen rena katastrofen. Tjugofem minuter sen var min buss. Det var visserligen en buss som går från Malmö och ett par minuters försening är absolut okej när det rör sig om så långa sträckor, men tjugofem minuter? Dessutom var även en del stadsbussar sena, och där går det ju inte att skylla på det långa avståndet. Det fantastiska med detta är att det fortfarande bara är november och den lilla snön som kom i fredags borde inte utgöra något större hinder för Skånetrafikens bussar. I så fall kan vi ju räkna med minst en timmes försening i december när snön ligger tjock.

Förra året var det snarare en regel än ett undantag att malmöbussen var runt femtio minuter försenad. Självklart ska chaufförerna köra försiktigt, för allas säkerhet, men om det tar så mycket längre tid så kanske Skånetrafiken borde fundera på att sätta in lite extrabussar? Det är nämligen inte chaufförernas fel att bussarna blir sena, så att ta ut sin ilska på dem är bara idiotiskt och slöseri med tid. Kollektivtrafik är jättebra och det är något vi verkligen bör satsa på, men det fungerar inte om bussarna inte kan hålla tiderna någorlunda. Skärpning Skånetrafiken, sätt in extrabussar under vintern!

Klicka här för att läsa en artikel om äldrevården, från Aftonbladet.se.
Det är ju inte klokt att det kan gå till såhär. Varför låter man samma människor jobba tillsammans alltid? Hur ska eventuella missar i arbetet då kunna anmälas, om personalen håller varandra om ryggen när det kommer till sådant här? Dessutom förstår jag verkligen inte varför de här människorna jobbar inom vården. Eller med människor överhuvudtaget för den delen. De måste vara oerhört missnöjda med både sig själva och sina jobb. Det värsta är att detta säkerligen inte är det enda stället som sådant här pågår, och cheferna borde definitivt se över systemet en gång för alla.