hic et nunc - här och nu

Idag hade vi vår första religionlektion i skolan vilket ledde oss in på en del stora frågor. Vad är religion? Varför blir man religiös? Vad är meningen med livet? Jag tycker att detta är frågor som är aktuella i allra högsta grad då fler och fler går ur svenska kyrkan, och religionen och kyrkan tar allt mindre plats i samhället jämför med för bara 50 år sedan. Så, varför blir man religiös då? Det finns väl inget självklart svar på den här frågan men vi tog upp en del förslag på dagens lektion.

För det första så kan det vara en trygghet att tro på högre makter, till exempel en gud. Man kanske förlitar sig på sin tro och sin gud, och antar att gud hjälper i svåra situationer. Ett annat förslag var att någon måste ju ha skapat allting och gick in på bibelns historier. Den tanken förutsätter ju att man bortser från den naturvetenskapliga teorin, eller kanske kombinerar de båda - vad vet jag. Någon menade att vi människor tenderar att bli religiösa när vi varit med om en nära döden-upplevelse, men överlever. Kanske tror man då att det faktiskt finns någon som vakar äver en och hjälper till när vi hamnar i knipa. Ett sista förslag var att man helt enkelt hade fötts i en familj som var religiös, och att man då automatiskt blev det själv.

Personligen tror jag att människor blir religiösa av väldigt många olika anledningar. En del ser en gud som en trygghet att förlita sig på när livet känns tungt, någon annan har överlevt en bilolycka och tror att det finns någon som vakar över en. Att säga att gud inte finns är precis samma sak som att säga att gud finns. Vi vet inte, vi har faktiskt ingen aning, om det finns en gud eller inte. Jag tror att om du tror på gud så finns gud för dig, och om du inte tror så finns gud inte för just dig.

Jag tycker att detta är dels ett aktuellt, dels ett intressant ämne även om jag själv kanske inte tror på någon gud. Eller kanske just därför?!