hic et nunc - här och nu

Hela det förra inlägget saboterade min planering totalt. Klockan halv ett (prick!) hade jag tänkt vara klar med diskussionen. Därefter skulle en yoghurtcup med blåbärssmak och kaksmulor förtäras. Redan när jag tryckt på publicera-knappen till det förra inlägget började fingrarna virra rundor på tangentbordet och fötterna började hoppa lite. Helt plötsligt hade jag fört ut stolen och ställt mig upp, utan att jag märkte det själv. När jag väl stod upp så kändes det lite konstigt att sätta mig ner igen, så jag tänkte att jag kunde uträtta lite ärenden när jag ändå var uppe och stod.

Började med att gå bort till diskbänken där jag öppnade en coca cola för att se om det fanns kolsyra kvar den här gången eftersom det inte fanns någon sist jag öppnade den. Så var fallet även den här gången, lustigt. Efter det kom jag på mig själv med att stå och puffa på gardinen i säkert fem minuter och stirra ut på altanen.

-Blåser det?
-Kanske.
-Varmt?
-Ser inte så ut.
-Kallt?
-Nja, en kofta hade nog behövts om man ska ut.
-Men det ska jag ju inte för jag ska skriva psykologirapport. Just det.
-Vad gör jag här då? En yoghurt nu hade varit gott.
-Men jag fick ju inte äta förrän jag hade skrivit klart diskussionen kom jag överens med mig själv om innan... Dessutom finns det ingen yoghurt med blåbärssmak kvar. Åh vad är det där? Frallor. Gott. Kanske skulle ta lunch nu i alla fall?
-Här ligger minsann en filt. Den får jag ta och lägga där den ska vara.
-Och här på vägen tillbaka mot datorn så ligger det ett papper på golvet. Kanske ska ta och rita lite. Ja det gör jag.
-Så nu har jag hittat tillbaka till datorn. Kanske skulle ta en sväng inom Facebook när jag ändå är i krokarna? Ja det gör jag. Och så kan jag ju skriva ett blogginlägg om hur lättdistraherad jag är.
-Trött jag blev nu, en powernap kanske...

SÄTT DIG NER OCH SKRIV DISKUSSIONEN MÄNNISKA. Ska inte lämna datorn mer nu. Och lunch blir det inte tal om när jag slösat bort massa tid på det här sättet. Kanske kvällsmat om jag har tur. Trams.